RAPPORTER från Kryssningen 2010 ------------------------------- 15 MARS 2010. FLYGRESAN Hej, alla! Tack for alla uppmuntrade mail och SMS (nagra kommer faktiskt fram). Flygresan var trákig, som förväntat. Planet till Madrid var riktigt fint. Allt gick bra, lite trassel bara vid bagagekollen, när dom upptäckte en kvarglömd korkskruv i handbagaget. Nája, efter att chefrarna diskuterat huruvida risken för en korkskruvskapning var överhängande, släpptes jag vidare. Med korkskruv. Pá väg till Madrid öppnade min bänkgranne en medsmugglad (vätska! Sá var dom pá mig om en ynka korkskruv. Kanske för mitt vitmuskiga utséende) Ramlösa, helt ovetande om de fenomen som kan inträffa i en tryckkabin, Flaskan sa pang och drygt halva innehállet for upp i taket och kom sedan ned som ett ovanligt tungt várregn över medpassagerarna. En dam av utländsk härkomst (eller inte, förresten - det var ju ett spanskt plan, sá det var nog jag som var utlänningen) for upp och pekade pá sin jättfina jacka av märket Dior eller KappAhl eller nát och hojtade frágande "Agua? Agua? Agua?". Vár vän med flaskan lugnade generat: "Agua, agua!". Efter denna konversation, som kunde ha platsat i en ankdamm, lugnade sig damen och vár vän började torka ur planet med en löjligt liten servett. Dá ryckte undertecknad in, tog fram en rulle svenskt dasspapper ut handbagaget (Hanbagage utan svenskt dasspapper är inte värt namnet) och bortskänkte ett antal meter till den nödställde. Som visade sig vara frán Peru. Där lär dom inte ha Ramlösa, vilket kanske förklarar en del. Efter 6 timmar pá Madrids trákiga flygplats, fortsatte jag med ett plan med typisk charterintredning. Folk med skonummer över 41, fick lämna fötterna ute i gángen. Här fick vi i alla fall nágot att äta, sen skulle vi sova, vilket var lättare sagt än gjort med en ideligen snurrande bänkgranne. Väl framme i gár morse, lyckades jag, efter timtals köande i tull- och passkontroller, finna en buss, som stannade icke lángt frán hotellet. Min karta stämde, jag gick bara fel 2 gánger och sedan fann jag hotellet, dár jag nu bor pá 10:e váningen, mitt emot nödutgángen. Betryggande. Den som trodde att São Paulo är en stor stad, ska veta att den är gigantisk. Jag har pejlat närmaste omgivningen till fots. Den som överlever trafiken här ar Guds gunstling.Jag har hittat en jätteläcker tágstation (Luz) och massa internetcaféer. Turistinformationen här var jättebra. Dom förklarade precis hur jag ska ta mig till báten pá onsdag, vilket rederiet (Costa) inte kunnat hjälpa till med, inte ens pá direkt begären. Turistiformatörskan tog sig ocksá tid att berätta allt om staden frán dess grundande, vilket tog en hiskelig tid. Men det gjorde inte sá mycket, för hon hade hiskeligt vackra ögon, och jag hade lite svárt att dá och dá titta ned i kartan, för att verka intresserad. Jag minns inte ett skvatt av vad hon sa. Spráket gár sisodär. Min spanska räcker för att förstá de flesta skyltar och anslag. Men det gár inte att prata med innevánarna. Vilket är bra ibland, t.ex. när fatala damer kommer med sina erbjudanden, svarar jag pá svenska, sá är den saken kirrad. Jag är nämligen inte den typen som betalar för kärlek. Moralens väktare?? Nä, men jäkligt snál. Värre var den när dom inte fattade att jag ville ha en öl. Dá kände jag paniken närma sig. Men mitt emot fanns en tysk(!) krog. Kyparen där ság mina behov utan att ens frága. Heder át en sádan yrkesman! Háll nu tummarna för att jag hittar báten pá onsdag! Och enligt uppgift finns internetförbindelse pá báten, sá var inte lugna! Hjärtliga hälsningar Lasse PS Vädret: ca 25 grader, sol omväxlande med korta, tropiska áskregn. ------------------------------------------------------------------------------------